Hejhej.

Jag kände att jag behövde skriva av mig lite, och det här stället är ju ett perfekt ställe eftersom inte så många läser här. Förutom människor jag litar på.

Det är en liten fundering jag har finurlat på. Det här med kärlek. Ett sånt jättestort ämne som både allt och inget handlar om. Om man tittar i min omgivning (som mest består av unga äldre eller vad man ska kalla det) så är det många som har funderingar kring det ämnet med. Det påverkar ganska mycket. Om man är glad eller ledsen. Inte allt såklart, men rätt mycket.

Och det är mycket problem med kärlek. Inte någon, inte tillräckligt, inte bra, inte rätt.

Alla har olika frågor.
Är han/hon kär, är jag kär, när är man kär? Vill jag vara kär i någon? Behöver jag någon? Vem behöver mig?
Vad är kärlek?
Varför blir vissa kära och andra aldrig? Hur vet man att man passar ihop med någon? Finns det perfekta människor man klickar med? Skulle man egentligen kunna passa ihop med väldigt många, bara att man anpassar sig efter personen man hittar?
Hur hittar man någon? Varför hittar just dessa människor varandra? Hur hittar man någon och som man sen är tillsammans med för resten av livet? Händer sånt fortfarande? Kan man vara tillsammans med någon även att man vill utveckla sig själv och fullfölja sina drömmar?

Det här låter typ som att jag är tretton. Men jag kan säga som så, trots att jag är 23 år gammal känner jag mig ibland både fem år och helt nybörjare.

Ibland förstår man ingenting. Ibland är det svidande klart.
Ibland är man helt säker på en sak och i nästa sekund inte alls.


Och ibland, har jag hört, 
händer det.